Var inbjuden att se Bob Hansson och lillbrossan (Kristoffer Jozon) på Konserthuset/Stenhammarsalen här i Göteborg med Heja Världen. Det var en frihetens kavalkad med skratt och tårar, allt med sin egen prägel. Krisses sång och spel gjöt samman Bobs smattrande ord-danser, fyllda av öppenhet och dråplig klarsyn. Jag fick en grundlig känsla av att vi alla ”sitter i samma båt” och att igår och imorgon bara sker här och NU.
Man kan undra om kreatörer av logos och övriga inblandade i företagsprofilen sovit sin djupaste freudianska sömn. Kanske de hamnat i det ökända dilemmat ”snabbt jobbat och noggrann”. Lite väl förhastat?
Igår tisdag var jag på fackförbundet DIKs (dokumentation, information, kultur) givande tillställning på Gothia Tower här i GBG. ”Karriär Rebell” var rubriken som signalerade nya sätt att se på fyrsprång i arbetslivet. Jag var en smula undrande när de två för mig okända ansiktena, komikerna Anna Granath och Christopher Linnell rusar in i värsta halleluljamannér och öser coachingfloskler över oss. Men, ganska snart förstår jag ironin. De presenterar varandra med sedvanlig standup distans och ger oss bilder från sina egna karriärer. Syn bara att standup nuförtiden är så likriktad i sitt uttryck och struktur – det märks liksåm att det gåtts kurs.
Kvällens höjdpunkt blev för mig ändå arbetsmarknadspedagogen Torild ”äntligen måndag” Carlsson. Med klar stämma och en öppet anslag visar han upp en tydlig historisk bakgrund till den svenska arbetsmarknadsmodellen. Fram tonar ett arv från armén vars termer lever kvar än idag på vår arbetsmarknad. Ord som rekytering, befodran, delegering och personalavdelning var några exempel, ett arv från i-landsepoken, industrisamhället som vi de flesta av oss inte saknar.
Men mest slående var parallelen till barnets först trevande försök och övningar i parbildande. ”Vill du va med mig?” ”Vill du ha mig?” eller lappar som skickas med fråga chans. I samma infantila stadium står vi idag när vi söker ett nytt jobb. Vi skickar våra lappar, kommer till anställningsintervjun med en smått desperata tilltro att bli sedda och sållas bort med vaga underlag. Av egen erfarenhet dömt att ”misslyckas” och även om jag får napp, visar det sig kanske inte passa en alls, kolla bara här:
Jag kommer nog fortsättningsvis se mig om efter något som passar mina preferenser och vad jag kan tillföra det nya sammanhang. Efter väl avvägda timmarna två gick jag där ifrån milt upprymd med en påse i hand innehållande information och en vackert sammetsröd anteckningsbok med blanka oskrivna karriärsblad.
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Fars dag firades första gången i Sverige 1931, samma år min far föddes. Min farfar, Sten Söderberg var en flitig journalist och författare med förkärlek till populärvetenskap. Har var en inte särskilt faderlig person mot pappa och frånvarande större delen av faderskapet.
1910 två år efter farfar föddes idén om fars dag av Mrs. John B. Dodd i Spokane, staten Washington, som ville hedra sin far Mr. William Smart för att denne ensam fostrat henne och hennes fem syskon på sin farm i Washington sedan hans hustru, då hon fött familjens sjätte barn, dött i barnsäng.
Min far Lasse som också har en förkärlek till ordet men med skaldekonst, tolkningar och essäer som specialitet var och är en lekfull och inspirerande figur. Mina starkaste minnen är då vi byggde byar av papp och kartong eller gick på matiné och såg Errol Flynn´s Captain Blood eller Robin Hood. Om jag hade en fadersfigur så var det flera eftersom mina föräldrar var separerade. Under min tonårstid träffade jag pappa allt mer sällan – en repris som min farfars relation med pappa om än i en mildare form. Idag bryter jag detta mönster och har en stabil och annorlunda familjesituation. Som pappa förstår jag idag Min pappa mycket bättre och jag hedrar honom för allt han gjort så gott han kunde.
Min gamle vän Henrik Sundström har idag födelsedag och som svar på öppningen av hans nya blogg -- som skeppades på min födelsedag -- så öppnar jag denna dag min första blogg.
