frihand

Var på äventyrsbadet med min son på kalas och firade med rutchkana och glass plåtade och satte ihop denna lilla video.

…eller ”jag finns nog inte”…absurt tanke!…Ändå påverkar han dig…Vänta, vadå ”han”?

Humanisterna har i dagarna en kampanj mot religioner och ställer frågor kring religiösa handlingar och dogmer men verkar inte förstå att det finns ett annat sätt att närma sig andlighet som inte har något med religion och tro att göra.

Ett onödigt – om inte säga – nästan lika snävt förhållningssätt till ”verkligheten” som de monetära religionerna.

Jag har noterat en förvånansvärd fördomsfull, insiktslös och minst sagt flummig kritik mot nyandlighet, då ofta från akademiker som verkar helt i händerna på emotioner och generaliseringar.

Jag är inte religiös men Vet om min andliga natur – en pragmatiker som ser att det vi kallar Gud inte kan definieras utan att samtidigt missa målet.

Religioner är mänskliga är inget annat än tolkningar av en djupare verklighetsbeskrivning som missbrukats i egoidentifikationens tjänst.

Jag ser ingen motsättning mellan att vara humanist, troende på människans eget sunda förnuft och ett djup förståelse av den mänskliga naturen, tvärtom är dessa helt förenliga. Vetskapen (inte tron eller vetenskapen), den pragmatiska erfarenheten av en andlig verklighet utgår helt från det mänskliga medvetandet och inte från den präglad konstruktionen vi kallar jaget (ego).

Egot är ett verktyg ämnat att underordna sig det medfödda medvetandet och fria viljan. Men psykosociala omständigheter har genom historien fångat människan i en obarmhärtig identifikation med denna allt igenom osjälvtillräckliga entiteten – egot.

Det mänskliga medvetandet är i sin kärna fritt och förenat med allt som ÄR då det kan stillas i tankar… och slutar identifiera sig med idéer eller föreställningar om den ytter eller inre verkligheten.

Jag ska inte gå in på eller fördjupa mig i att förklara egots natur här och nu men jag helt överens med Humanisternas syn på människan inneboende förmåga till självständigt och klart tänkande. Deras arbete och kritik mot villfarelser och vidskepligheter som våra världsreligioner är viktigt. Men man tycks förbise att det finns en hel del människor som erfar en djupare förståelse av verkligheten utan att vara religiösa.

Om jag säger att jag tror på människan och inte gud menar jag samtidigt att det i grunden inte finns någon distingtion mellan gud och människa. Religionerna hävdar dualism, allt för att hålla egot i schack.

Mänskligheten står nu på tröskeln att vakna upp ur omedvetenhet och Humanisterna är ett av dess uttryck, viktigt om än ganska snävt.

Frågan om gud finns eller inte är ganska ointressant, frågan skulle snarare ställas; varför finns Vi!

Äntligen ser man muslimer som står upp och kritiserar Islam! Inte en dag för sent och fortfarande är det tabu att i sverige ta upp en seriös diskussion om Islam och dess förtryck och hjärntvättning av människor med andliga behov.

Se kort intervju på SVT med Irshad Manji

Jag hoppas svenska landslagets coach självmant avlägsnar sig nu efter matchen sverige-danmark. Jag har länge hävdat att svenska fotbollslandslaget överskattats och Lagerväck i synnerhet. Tråkigare coach och fotboll får man ju leta efter. Tack och lov har Sverige begåvats med Fredrik och Filip!

Kära Jessica – alltså skaparen av denna filmupplevelse – du har ännu en gång träffat mitt hjärta du underbart skruvade grebba från förr. Din point of view kastar solvindar av klarhet som övergår alla inlägg i hemlöshetsdebatten. I love u!
del1:

del2:

Regissör: Jessica Nilsson